Som
trubadur får man i dessa dagar framträda i föreningslivet. Man blir bjuden på
massor av julmat för att sjunga några låtar till kaffet. Det är som poeten Ove
Klinthäll skriver ett hedniskt frosseri:
I
yttersta nöd, i gudomlig regi
kom
han som bebådat Guds rike.
Det
firar vi hedniskt i fullt frosseri
och
prylkonsumtion utan like.
Vi
rusar omkring för att hinna ifatt.
Ur
högtalarn strömmar var dag Stilla natt.
Hedniskt
är det verkligen. Det är bara i butikerna man hör religiös musik som Stilla
natt. När jag själv letade efter julsånger i mitt minne hittade jag inget
religiöst. Den första som dök upp lärde jag mej i min ungdom av Alice Babs och
Nisse Lind:
Nu
är julen åter här, för ung och gammal är den alltid lika kär. Öppna nu ditt
hjärtas dörr, och visa barnasinnet mer än nånsin förr. Här ska det bli ett
muntert spring, igenom rummen och runt granen slår vi ring. Låt varje mänska
bli din vän, för nu så är det jul igen…
Sen
kom andra sånger upp i minnet, såna som jag hört folk sjunga när de sprungit i
långdans och haft kul:
Julen
julen julen den är här. Granen granen nu igen vi klär. Skinkan skinkan doftar i
vårt kök, och i hela huset är det stök. Kärven kärven den ska sättas opp.
Grytan grytan väntar på sitt dopp. Lacket lacket kokar i vår hall, och där
utanför står kvällen kall.
Vem
var det? Owe Thörnqvist kanske. I varje fall är det han som gjort Ett litet rött paket med vita snören som
också passar in i vårt julfirande.
Vårt
hedniska julfirande. För i sjungandet
och dansandet och ätandet är vi tillbaka till tiden långt före Anskar och
kristendomen. Vi är tillbaka i vår egen kultur, den vi hade innan vi
påtvingades kristendomen, som vi egentligen aldrig tog till oss.
Så
låt oss fia jul – god jul – med dans och sång, lekar och god mat. Som vi brukar.
Utan att blanda in någon medeltida vidskepelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar