Visst kan en ateist gilla Stilla natt?

Man skulle väl inte tro att en gammal ateist skulle lyssna på religiös musik. Men visst. Jag har ett band med mycket från Barnatro till Helga natt och det tröttnar jag inte att ligga och lyssna på.

Där finns pekoral som Låt mej få höra om Jesus, skriv på mitt hjärta vart ord. Man kan inte skriva på någons hjärta för då dör den påskrivna. Där finns Lina Sandell, hon som man brukar förknippa med Trygga räkan och Blott en dag men hon massproducerade låtar och känns inte trovärdig.

Nej, det som skapats med äkta tro och skaparglädje känns alltid bra, religiöst eller inte. Franz Grubers Stilla natt och Ejnar Westlings Barnatro är låtar som känns riktiga. I Cittronilerna gillade vi att sjunga Pärleporten som har en jazzig rytm även om texten är lite konstig med blodet som frälser.

O helga natt med Jussi Björling tål att höras. Liksom Victor Rydbergs Gläns över sjö och strand där Alice Tegnér visade sitt musikaliska mästerskap genom att ge den en melodi i Ass-dur (som senare ändrades till G-dur för att underlätta för oss andra).

Sen har vi då O store Gud, en svensk folkmelodi med text av Carl Boberg, den låt som spridits över världen till de minsta likaväl som till de största språkområdena. En svensk exportvara, tillåmed större än Abba, har det sagts.

Kristendom är vidskepelse, men där den tagits på allvar har den inspirerat till stor konst och vidunderlig musik.

Det finns två sätt att skapa, det falska spekulativa för att tjäna pengar och det äkta, konstnärliga, där det skapade tränger sej fram i glädje för att det måste. Om det då blir religiöst blir det njutbart även för den mest övertygade ateist.