måndag 13 januari 2014

Jag kunde ju också ha blivit en apa


I går försökte jag sätta mej in i hur det skulle vara att bli präst eller politiker. Nu blev jag ju först arbetare, typograf, ett yrke som nu är försvunnet, och sen författare. Man väljer inte själv. Slumpen styr. Man blir. Om slumpen velat annorlunda kunde jag ha blivit en apa.
För att få en aning om vad det skulle ha betytt läser jag en bok av Nils Uddenberg, Gränsvarelser, som Natur & Kultur gav ut för några år sen.
Vad är egentligen skillnaden mellan människa och djur? Från min barndom minns jag Tarzan som var uppfostrad av apor (men ändå bar höftskynke åtminstone på film!) 1917 skrev Kafka en novell om en chimpans som bestämde sej för att bli människa. 1933 kom första filmen om King Kong.
Människan och apan tycks inte vara alltför olika. Linné skrev att "intet kännemärke är funnet på människan som ej på någon apa är att igenfinna".
Kan jag vara klipskare än Linné? Det känns faktiskt så när jag pekar på något som han inte nämner, nämligen den muskel i handen som gör att vi kan sätta tummen mot de andra fingertopparna – förutsättningen för hela vår tekniska utveckling!
Den andra skillnaden mellan djur och människa är språket. Djur, säger Uddenberg, kan ge ifrån sej känslomässiga utrop för skräck eller välbefinnande. Men endast människan kan tala.
I det sociala livet har människor och apor likheter. Våra liv kretsar kring släktskap, vänskap, status och sex. Apor har ingen kultur som lägger band på deras naturliga driftsliv. Apornas sexliv är en uppskattad attraktion i varje zoo.
Det kunde vara kul att vara apa. Men två saker skulle jag sakna – förmågan att skriva och läsa. Människan har skrivit i minst fem tusen år. De som då levde kan alltså berätta om sin tid för oss. Och vi kan berätta saker för varandra och även för våra efterkommande flera tusen år framåt.
Och så kan man få betalt för att skriva. För min del är betalningen usel, men jag överlever på den. Och får tillfälle att skriv såna här bloggar och hålla kontakt med rätt många människor.
Om slumpen velat skulle jag ha blivit en apa. Nu är jag glad att slumpen inte ville så. Men det retar mej att det inte är mitt eget val!



                                                                                  





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar