Jag läser i LO:s tidning Arbetet att en präst i Svenska kyrkan
tjänar 32.000 kronor i månaden. Och de bäst betalda inom kyrkan kan ha upp till
70.000 kronor i månaden.
Så varför blev jag inte präst? Jag är ju rätt
verbal och inskolad i kristendomen i den gamla folkskolan. Fast jag aldrig
trott på Gud. Och det gör ju inte de flesta präster heller, några dumskallar är
de ju inte, de utövar bara sitt yrke. Prata strunt kan jag lika bra som nån
annan, och lura mina medmänniskor skulle jag väl kunna förmå mej till för en
bra lön.
Jag kunde ha blivit politiker. Såna som Carl
Bildt tjänar miljoner. Men politiken är jag för hederlig för. Lura folk med
lite andlighet är ju inte lika bedrägligt som att föröka få dom att tro att
Moderaterna är ett arbetarparti.
Nu finns det ju ett annat slags politiker.
Kommunistiska partiet (r:arna) har just haft kongress och fått en ny
partiledare. Han heter Robert Mathiasson. Om honom vet vi inte mycket, men
förhoppningsvis är han inte lika blek som sin föregångare.
I Proletären 10 januari säger han: "Alla
i partistyrelsen sitter på samma mandat och partiordföranden har inte mer makt
än någon annan i styrelsen. Det gör det möjligt för styrelsen att när som helst
avsätta ordföranden. Dessutom handlar det om att leva som vi lär. De
partianställda ska inte tjäna mer än en genomsnittlig arbetarlön och alla har
samma lön, oavsett position."
Inte illa! KP är ett litet parti som inte har
mycket inflytande i den svenska politiken. Men som föredöme är det stort!
Föreställ er att de miljonärer som är våra
vanliga partiledare i och utanför regeringen skulle få klara sej på en vanlig
arbetarlön! Vad skulle ske? Jo, de skulle lämna sina jobb eftersom de förlorat
den främsta anledningen att syssla med det.
KP är ett litet parti men faktiskt ett stort
föredöme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar