lördag 18 januari 2014

Aldrig smiddes järnet som ännu glöder vitt


I juni förra året skrev jag om vänsterns store poet Dan Berglund. Nu ligger jag och lyssna på honom igen:

I dessa skymningstider är tacksamheten sval,
på tok för bra har Knegarsvensson fått-et.
I dessa skymningstider finns gott om ideal,
det är bara vi som aldrig håller måttet.

Vi drömde oss en framtid så jämlik och så skön.
Vi drömde men försov oss och fick avdrag på vår lön.
I dessa skymningstider ser vi vår final
och slickar upp det skämda valfläskflottet.

Det har ofta slagit mej att vänsterns poesi inte behöver vara kampsånger med höjda nävar och krossa kapitalismen. Det kan vara en sångbar vardagsrealism:

Så går vi mot finalen med varsitt kontokort.
Så går vi mot den allra sista striden
och knäpper på kanalen att se vad andra gjort
långt bortom våra egna vinteriden.

Men det kan också vara klarspråk på samma läckra melodi, sånt som Dan Berglund var specialist på.

För alla dessa svaga är ljuset svagt att se,
är svagt för den som arbetslös ska traska.
Nu börjar guldet flaga kring namnet SAP
och facklorna har brunnit ner till aska.

Jag säger att Dan Berglund var specialist på fin musik och poetiskt klarspråk. Nu skriver han inte längre sånger åt Kommunistiska partiet, nu är han en opolitisk poet. Men det som kommer att överleva honom är hans läckra musik och politiska sångtexter.
 
För aldrig smiddes järnet som ännu glöder vitt
i Internationalen och i hjärtat ditt och mitt.
Må vi en gång få drömma i sång och poesi
och arbeta i glädje och förening.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar