Jag ligger krasslig med smärtor i ryggen. Då kan man inte sitta
vid datorn och skriva böcker. Men man kan ta block och penna och försöka peta
ner en dikt. En sonett kanske? Jag kollar poeten Ove Klinthäll för att se hur
det kunde gå till:
Ifall du
önskar snickra till sonetter
så måste du
ha hjärnan väl i trim,
och man får
samla hop en massa rim,
för
kvadrenaren kräver två buketter.
Sen får du
jobba på så du blir svetter,
för rimmen
kommer ej i stora stim.
Det är som
om dom klistras fast med lim,
och du får
bruka nödrim så det skvätter.
Nu lättar
det – i diktens två terziner,
där kan du
vandra fram på mjuka tassar
och sätta
rimmen lite som det passar.
Men inte
blir den här sonetten finer!
Du var för
slarvig ifrån första början.
Se själv,
det är ju rena rama smörjan!
Det där ser ut om jag hade skrivit det. Men det är Klinthäll.
Förmodligen vill han jävlas med mej genom att skriva som han tror att jag
skulle göra. Men där har han fel. På anteckningsblocket där i sängen har jag
inte fått ihop mer än mitt vanliga rim: Det
är skönare att kramas / utan pyjamas. Mer poet än så blir jag nog aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar