Vad vill Maria egentligen säga?

I går kväll hörde jag Maria Eriksson sjunga Stjäl det du behöver i teves
go´kväll. Texten gick inte att uppfatta men titeln väckte tankar. Vi får ju inte stjäla det vi behöver, men våra fiender får göra det. Jag blev nyfiken på Maria Eriksson. Hon kommer tydligen från en progressiv familj. Hon skriver på sin hemsida om åren 1968–69:

"Solidariteten i sig hade ett värde och eftersom målet var ett jämställt samhälle var det självklart att stötta dem som hade det svårast.

Idag 43 år senare sitter jag här i min förbannade bostadsrätt, som jag inte ens vill ha, med tusen idéer om hur vi ska kunna göra världen bättre och en alldeles färdig soloskiva.

Jag ville skriva kampsånger som uppmanar till solidaritet och vi-känsla, men det gick inte, året är inte 1969 och det är andra kamper än gruvarbetarnas som utkämpas.

Det finns inte längre ett tydligt vi och dom. Idag är den största fienden mitt ibland oss och den heter intolerans och fördom."

Så var det alltså med den politiska medvetenheten. Den största fienden är inte kapitalisterna utan "intolerans och fördom". Det finns inte längre "vi och dom". Jo, minsann, det är just vad det gör!

Jag ägnade en timme år att försöka få fram texten till Stjäl det du behöver men den tycks inte finnas på nätet. Jag hoppas den inte är lika aningslös som citatet av Maria Eriksson här ovan. Titeln antyder ju något annat. Stjäl det du behöver från dom som stjäl det du behöver!

Så här kan man sitta och fundera på nattkröken. I morgon ska jag ta reda på vad texten till Marias låt säger. Man får ta vara på det lilla av spänning som livet erbjuder!