Om dikters form och innehåll

Jag sitter med en diktsamling i handen. En vän som vet att jag skriver har skickat den till mej. Jag försöker läsa – en av dikterna ser ut så här:

Rävarna flockas

Råvarorna fraktas

Allt ordnar sig

alltid

men djupfryst

Jag fattar ingenting. Här finns varken rim eller meter. Jag vet – vi har kända lyriker som delar upp ett prosastycke i olika långa rader och kallar det lyrik, en jag har alltid lika svårt att finna det njutbart.

Förmodligen har jag min uppfattning om verskonst med mej från min barndom. Jag är son till en versmakare. Min far Gunnar klarade oss genom fattigdom och elände genom att skriva hyllningsvers på beställning till födelsedagar, bröllop och företagsjubileer. Jag fick lära mej att en vers ska ha form och innehåll. Formen är rim och meter. Innehållet fick beställaren lämna material till.

Det mesta av dagens lyrik går mej förbi. Jag tror inte jag förlorar något. Jag tror snarast att jag slipper en massa dåligheter av folk som inte kan eller orkar ge sina skriverier en njutbar form. Här är det bara att hålla med poeten Ove Klinthäll:

Det är inte lätt att tyda dagens poesi.

Det ställs krav på den som önskar tränga in däri.

Rim och meter, däremot, på det ställs mindre krav.

Om Karlfeldt levat skulle han ha vänt sej i sin grav.