Palme var socialist utan att veta om det

I går funderade jag kring mordet på Olof Palme. Den som är intresserad av vem Palme var när han levde bör läsa Göran Greiders bok Ingen kommer undan Olof Palme (Ordfront). Greider konstaterar att Socialdemokratin aldrig vågat röra vid privategendomen. Men under Palmes sista år hade nästan fyra av tio anställda en offentlig arbetsgivare. Alla som jobbade på sjukhus, vårdcentraler, daghem, äldreboenden, skolor, bibliotek. Varför har denna stora offentliga sektor aldrig kallats socialism?

Palme kallade sig demokratisk socialist. Men han såg inte att han byggde socialism när han gick i spetsen för en aldrig förut skådad expansion av den offentliga sektorn.

Nej, socialism hade Palme mycket dunkla begrepp om, det kunde vi som träffade honom i levande livet snabbt konstatera. Till mig sa han ordagrant: – Nä, socialism, det blir bara byråkrati. Och: – Du ska inte läsa Marx, han är ju hundra år gammal, du ska läsa John Stuart Mill (liberalismens ledande filosof).

Det var på krogen Nimbus på Sveavägen 1971 efter en diskussion på ABF-huset. Palme tog gärna en öl med författare och blev glatt pratsam när det inte fanns journalister och fotografer i närheten. Från krogen gick jag med honom mitt i natten utan livvakter på Sveavägen mitt emot den plats där han femton år senare skulle bli mördad.

År 1971 var Sverige ortfarande en idyll. Palme kunde gå omkring på stan mitt natten utan livvakter. Femton år senare trodde han tydligen att Sverige fortfarande var en idyll. Nu vet vi bättre.