Yrken man kunde ha valt

Jag har haft två yrken i mitt liv. Först var jag blytypograf sen blev jag författare. Det första yrket finns inte kvar. De andra kan inte föda sina utövare längre, om man inte vill skriva deckare. Alf Henrikson skrev:


Vi ägnade visst några år av vårt liv

åt dessa berättelsebyggen.

Nu är tystnaden kring dom djup och massiv.

Dom rör ingen jävel i ryggen.


Så känns det, när man som jag skrivit många böcker och redan i början på månaden får räkna dagarna tills pensionen kommer. Nä, man skulle ha satsat på något annat – blivit affärsman till exempel. Det låter riktigt trevligt när vår favoritpoet Ove Klinthäll skriver om det:

Man är ju ett fån och dum som ett spån

som går här och knegar och lever på lån.

Man kunde ha rört sej bland mångmiljardärer

om man hade satsat på vapenaffärer.


Nu ska jag skola om mej. Till något högbetalt förstås. Tänk om man skulle bli landshövding, eller kulturminister? Nej, för det behövs ingen utbildning. Man kanske skulle bli läkare? Om jag börjar nu kan jag ha min legitimation innan jag fyller nitti. Sen kan man ju välja sin lön själv, om man får tro Klinthäll:


Jag är en landstingsläkare som lider svårt av kön

som ej hinns opereras på min lilla landstingslön,

men allt kan fixas snabbt om jag får bra privat betalt.

Då minskas kön på längden och jag lider minimalt.


Men läkaryrket kräver en massa arbete. Och precision – och ansvar inför folk som kanske inte alls blir friska av det man gör. Nej, det måste bli något som inte kräver så mycket ansträngning.

Politiker? Prata kan jag ju. Men sen det här med politikerföraktet. Jag är en känslig person och skulle nog ha svårt att stå ut. Det måste bli ett jobb där man kan prata och pladdra hur mycket som helst och ändå ha aktnig och status.

Präst! Naturligtvis! Det är präst jag ska skola om mej till. Det mesta har jag ju redan fått i folkskolan för åttio år sedan. Det sitter kvar i minnet – bönerna, trosbekännelsen, alla psalmverserna. Och det där yrket har visst gott om beundrarinnor. Eller vad är det man kan läsa ut ur den här versen av Klinthäll:


Ja Gud va bra den prästen va.

Han satte på mej, halleluja!

Och på en gång, plingeliplong,

föll himlen ner under änglasång!


Några fler böcker hinner jag väl inte skriva på den korta tid jag har kvar. Och det är helt okay, om man får tro min andra favoritpoet, Alf Henrikson:


Gubbfan, din ävlan förskräcker.

Håll upp med din vitterlek.

Det finns redan lektyr så det räcker

i all världens bibliotek.