Förr var jag ofta ute i skolor och pratade böcker. En gång träffade jag en lärarinna som förfasade sej över att elever tilltalade varann med könsord. Jag tyckte att man inte borde bli förbannad utan i stället låtsas bli nyfiken.
– Sa du hora? Vad är det för nåt, kom så ska vi titta efter!
Det var före datorns tid, så man fick börja med ordboken. Hora kallas en kvinna som har könsumgänge mot betalning. Inte menar ni väl att era skolkamrater sysslar med sånt?
Sen borde den nyfikna läraren gå vidare. Finns de fler ord för samma sak? Vi kollar i synonymordboken. Och för säkerhets skull i Bengt Dagrins Fula ordboken. Vi får ihop tjugo synonymer till ordet hora. Nu är hela klassen intresserad. Vilka skojiga ord! Konkubin, mätress, call girl, hålldam, frilla, fnask, luder, sköka, löskekona…
En fråga tränger sej på: Vad finns det för anledning för en kvinna att prostituera sej? Vinningslystnad? Nöd? Bådadera förstås. En lyxprostituerad kan köpa sej rikedom och överflöd för en ganska ringa arbetsinsats.
I Åke Hellstrands Den historiska berättelsen i undervisningen nämns Judith Campbell som var älskarinna åt Frank Sinatra och John F Kennedy och blivit en kvinnofigur i Norman Mailers roman Patrioten.
I Sverige är Maria Christina Kjellström alias Ulla Winblad (1744–1798) vår mest besjungna och dyrkade glädjeflicka, fast hon själv inte tycks ha haft så roligt om man får tro Solen glimmar vers 21.
Sen kan eleverna slå i äldre och yngre uppslagsverk och hitta exempelvis "morganiskt äktenskap" som ingicks av en furste eller adelsman med en kvinna av lägre börd, till exempel Alexander II av Ryssland med sin älskarinna Katarina 1880.
Sånt har inte funnits här. Svenska furstar har nöjt sej med mätresser, säger Nationalencyklopedin.
Nu har klassen blivit en forskargrupp. Den går till äldre uppslagsverk som ofta är mångordiga och detaljrika.
I Nordisk familjebok från 1880-talet hittar de en tjugoförsta synonym, ordet forsia, som betecknar en katolsk prästs hushållerska och frilla på 1500-talet. Prästen kunde klara sej från celibatet genom att betala en avgift till biskopen för rätten att hålla sej med en forsia. Diskussionsfråga: Blev biskopen hallik då?
Vid det här laget har klassens pojkar slutat att kalla flickorna för hora. Det som botat dem är inte förmaningar utan ökade kunskaper.
Någon av deltagarna hittar en notis om Peterskyrkan i Rom. Den byggdes ut under Julius II som var påve 1503–1513. Till bygget krävdes mycket pengar. En del fick man genom att sälja avlatsbrev, men fyra gånger mer gav skatten på de prostituerade, konkubinskatten. Flickorna i Rom har pippat ihop pengarna till grannlåten!
Vårt ämne ger både geografiska och historiska utblickar. Geisha i Japan, bajadär i Indien, puta i spansktalande länder, hetär i det gamla Grekland.
Kunskapen om antiken brukar vara tecken på bildning. Hetär kallades varje kvinna som "obunden af familjelifvets skrankor, under friare former umgicks med männen och deltog i deras samqväm" (Nordisk familjebok). Familjens kvinnliga medlemmar "stodo på en jämförelsevis låg bildningsgrad, så ett mera spirituellt umgänge för männen stod att finna endast i hetärernas sällskap".
Till slut kommer frågan: Vad kan man veta om horor i dag?
De finns. Först på lyxhotellen. Rika och mäktiga män har alltid krävt den bästa maten och de aptitligaste kvinnorna varhelst de samlats. Medeltidens kyrkomöten drog till sig horder av skökor liksom det nu finns sköna damer på all världens Sheraton och Hilton och i EU:s Bryssel.
Förr hamnade svenska barn i horeri. Eleverna tipsas om Lena Kallenbergs Apelsinflickan! I dagens Sverige hamnar fattiga flickor i drogmissbruk och måste sälja sej och berika den internationella knarkmaffian.
Som sagt: Allt kan förvandlas till kunskap, även såkallade fula ord. Skrev jag i Lärarnas Tidning för tretton år sedan. Om några lärare tog fasta på det vet jag inte. Vid den tiden slutade jag att besöka skolor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar