Till Frälsningsarmén har många av oss ett konstigt förhållande. Även om man aldrig accepterat den kristna vidskepelsen blir man på gott humör när man ser och hör de uniformerade soldaterna stå och sjunga i nåt gathörn.
Så har det varit ända sen jag var barn. I slutet av 1920-talet bodde jag vid kanten av Högalidsparken på Söder i Stockholm, nedanför den stora kyrkan med de två välkända tornen. Till kyrkan gick vi aldrig, men när Frälsis stod och sjöng i parken var det självklart för mina musikaliska föräldrar att gå dit och lyssna. Där mötte jag redan som treåring sång och musik flera år innan vi fick radiosändningar i Sverige.
Även som tonåring hade jag musikaliska upplevelser på Frälsis. Min första kärlek hette Maj-Britt och hade en morsa som höll till i Sjunde kåren på Hornsgatan. Där spelade Maj-Britt något slags barnteater och dansade omkring med en kärve medan kören sjöng Bärga skörden in.
Det var stiligt. Och där lärde jag mej många sånger som var mycket trevligare och gladare än de psalmer jag blivit påtvingad i skolan.
Nu ser jag att en lång rad kändisar som inte har med religion att göra ändå ställer upp på Frälsis. Ja just ställer upp. Den cd-skiva jag just nu helst spelar är utgiven av Frälsningsarmén. "Alla medverkande på den här skivan har ställt upp gratis för den goda saken", står det på omslaget. "Varenda krona vi får över från försäljningen går direkt till våra soppkök."
Artisterna har fått välja varsin religiös visa, arrangera den och sjunga och spela den som de vill. Det är artister som Stefan Sundström, Totta Näslund, Carl-Einar Häckner, Louise Hoffsten och en hel rad andra. Melodierna har man hört, men man har aldrig hört dem tolkade så här personligt och mångskiftande.
Så vad ska man nu tycka om Frälsningsarmén? I söndags hade de en stor annons över ett helt uppslag i DN med rubriken Tron är bra halva sanningen.
Där skriver de att de uttrycker sin tro genom sina handlingar. Till handlingarna hör att öppna härbärgen för såna som saknar jobb och är utförsäkrade från Försäkringskassan, att ge sina gäster mat, en varm säng att sova i och någon att prata med. Ge kvinnor och barn som utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld en fristad. Lära barn och unga sjunga i kör och spela instrument. Ge barn "sådant som borde vara en självklarhet" i ett modernt land: medicin, glasögon, ett par varma skor eller en tågbiljett till farmor".
Det blir väl lite mindre pengar till sånt om man ger Bonniers hundratusentals kronor för en jätteannons i DN. Om nu inte Bonniers upplåtit annonsutrymmet gratis? Kanske annonsen funkar och lockar tillräckligt många bidragsgivare?
Jag vill tro på Frälsis. Ge ett bidrag! Köp deras skiva! Så mycket kul musik hittar man i varje fall inte i den sorgliga Melodifestivalen.
De slutar sin annons: "För även om Gud hör bön, så vet vi att han uppskattar några kronor från autogirot också."
Det är nog så att jag gillar Frälsis fortfarande. Inte det de tror på men det de gör. Och som de spelar och sjunger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar