Inget får bli vid det gamla

Så sa min svärfar ofta. Inget får bli vid det gamla. Allting förändras, oftast till nackdel för vanligt folk. Men ibland kan det nya vara praktiskt. Som den förändring av vårt måttsystem som infördes 1875. Om hur den lärdes ut i skolan har jag skrivit i Trälarnas vapen:

Från och med i år skulle det inte finnas några tum och fot och läster och skålpund. Allt skulle vara meter. Och liter och kilo som på något mystiskt sätt hängde ihop med metern.

Magister Cederberg gick in för metersystemet med stor energi. Han vankade omkring i skolsalen och bollade med centi och deci och milli så lätt som ingenting. Så tittade han i taket och sa:

– Nå Emil?

– Trettitretusensexhundraåttiett, sa Emil och reste sig.

– Vad för något? sa magister Cederberg.

– Fot, sa Emil.

– Blir hur många meter?

– Tietusen.

– Och det kallar vi?

– En millimeter, sa Emil.

Han kände genast att det var fel. Nu var det bara att vänta på örfilen. Magister Cederberg stannade framför Emil och sa:

– Jag hörde inget. Tala högre!

– Mil, sa Emil.

– Det är rätt. De är bra.

Magister Cederberg travade vidare och tittade i taket och sa:

– En tiondels meter är en decimeter. En kubikdecimeter är en liter. Vi ser här hur längdmåttet förvandlas till rymdmått. Om vi nu tar en sådan liter och fyller den med vatten som är absolut rent och fyra grader varmt, då får vi… Otto?

Otto reste sig hastigt och sa:

– Ett kilogram.

– Det är rätt. Det är bra. Därmed har vi sett hur rymdmåttet förvandlas till viktmått. Så går det till inom metersystemet, som numera är det enda lagliga vid handel och köpenskap i konungariket Sverige. Om jag nu ber Fingal Bergman beskriva en liter blåbär, vad säger Fingal Bergman då?

Fingal reste sig och stod knäpptyst.

Emil skulle ha stått lika tyst om han fått samma fråga. Hur fan skulle man beskriva en liter blåbär? En kubikdecimeter absolut rena blåbär vid fyra graders temperatur? Eller två och en tredjedels skålpund blåbär pressade till blåbärsmos för att gå in på en kubikdecimeter?

På Emils tid var förändringarna inte särskilt många och inte särskilt obegripliga heller. Nu krånglas livet till för oss ideligen.

Vem klarar i dag att spekulera med sin pension bland massor av fonder? Vilka barn kan välja bästa skolan bland privata och kommunala annonsörer som är på jakt efter deras skolpeng? Vem kan… osv.

Förr fick man den pension man hade rätt till. Förr skrevs man in i närmaste skola. Förr fick man sjukpeng så länge man var sjuk. Förr… Men ingenting får bli vid det gamla. Inte så länge vi har en folkfientlig regering. Den ska i göra oss av med. Sen kan vi återgå till det gamla!