tisdag 14 februari 2012

Fönstret – en intressant kulturtidskrift


ABF:s Fönstret hör till de tidskrifter jag inte vill vara utan. Den är som kulturtidskrift mycket radikalare än ABF är som studieorganisation. I senaste numret (1/2012) intervjuas 25 kända tyckare om vad de anser att du borde känna till. Några av dem vill jag nämna.

Litteraturvetaren Göran Hägg tycker att vi svenskar, inklusive kommentatorer och politiker, borde inse att de flesta människor i världen identifierar sig med religion på ett sätt som vi inte gör.

Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, tycker det är dags att genomskåda myten om att Sverige är ett sekulariserat land. Han tycker att kyrkan och staten fortfarande lever i "ett syndigt samboförhållande" eftersom staten hjälper kyrkan att samla in medlemsavgifter via skattsedeln, en tjänst som ingen annan organisation får gratis.

Gudrun Schyman tycker det är dags att utmana föreställningen att Sverige är ett jämställt land. Lönegapet minskar inte, mäns våld mot kvinnor minskar inte, kvinnor jobbar lika mycket borta (betalt) som män men betydligt mer hemma (obetalt).

 Ola Sigvardsson, allmänhetens pressombudsman, tycker vi bör känna till att det förbereds lagar som kan försämra yttrandefriheten, t ex lagen om "olovlig fotografering" och "grov integritetskränkning" som försvårar nyhetsrapportering och granskning av makthavare.

Martin Ahlquist, chefredaktör för nyhetsmagasinet Focus, tycker att man får överse med att mycket skit publiceras, för det är "så mycket viktigare att alla får säga sin åsikt".

Anne-Marie Lindgren vid Arbetarrörelsens tankesmedja önskar oss (och förmodligen högerfolket) "Lite bättre kunskaper om vilken nytta man faktiskt har av skatterna", som betalar skola, barnomsorg, sjukvård, pensioner, äldreomsorg, poliser, kollektivtrafik, bibliotek med mera. 

I år fyller ABF hundra år. När det startades 1912 var det med ambitionen att arbetarklassen skulle bli bildad. Med bildning menades inte marxistiskt kunnande att användas i klasskampen utan borgerlig "bildning" som skulle göra arbetarna acceptabla i riksdagen och de fina salongerna. ABF blev aldrig någon kamporganisation.
Nu erbjuder ABF samvaro i studiecirklar kring hobby som foto och målning, språk, litteratur och mycket annat trevligt. Ingen politik. I min ungdom fick jag leda studiecirkel i spanska. Nu senare har mitt förslag "Vart tar välfärden vägen?" mötts med tystnad. Marxism är inte att tänka på.
ABF:s tidskrift Fönstret är, märkligt nog, en frisk fläkt. Den vill jag rekommendera. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar