Den pojke Emil som jag skrev om i går blev vuxen på 1900-talet. Han blev kommunist och vän med den frågvise gossen Vicke. Här är ett samtal dem emellan:
Vicke sa:
– Du har aldrig talat om vad en kommunist är för nåt.
– Har jag inte? sa Emil. Det borde jag ha gjort. En kommunist är en som vet att det är arbetet som gör oss till människor. Och som vill att de arbetande människorna ska ha makten.
Vicke såg inte ut att bli så mycket klokare av det. Emil fortsatte:
– Ta bort allt mänskligt arbete från en kaka bröd. Tar du bort bagarens arbete får du mjöl. Tar du bort mjölnarens arbete får du säd. Tar du bort bondens arbete får du utsäde. Där finns alla tidigare bönders arbete. Tar du bort det får du vilt växande rågstrån. Om du vill äta dom får du krypa omkring på alla fyra och beta som en ko. Det gör du inte. Alltså äter du inte råg. Du äter arbete. Fattar du?
– Ja, sa Vicke.
– Detsamma gäller hus och kläder. Ta bort allt mänskligt arbete från ett hus. Kvar får du ohuggen sten och virke på rot. Ta bort arbetet från dina kläder. Kvar blir vilda får i England och vilda bomullsbuskar i Indien och Sydamerika. Allt du ser omkring dej är arbete. Du äter arbete, du bor i arbete, du klär dej i arbete.
– Jaha, sa Vicke.
– Jaha, sa Emil. Och en kommunist är en som förstått allt det här. För att få äta arbete, bo i arbete och klä sej i arbete måste man själv göra sitt. Men dom som äter bäst och bor bäst och klär sej bäst, det är människor som inte gör ett skvatt. En kommunist är en som vill ändra på den saken.
Vicke teg och tänkte. Känslan av att förstå fyllde honom alltid med en stor glädje. Glädje och förvåning över att begripa. De hände inte ofta men var lika förunderligt varje gång.
Ja, så skrev jag i boken Träarnas fruktan 1978. Då protesterade recensenter och kallade mej vänstervriden. I dag är det här självklara saker som de flesta är överens om.
Jonas Sjöstedt har inte sagt så mycket än, men han har slutat kalla sej kommunist och är numera socialist och feminist. Vad vi ska kalla det som de flesta av oss är överens om, det får vi väl diskutera. Bara vi håller fast vid det grundläggande. Och den klasskamp det kräver!
Efter andra världskriget röstade 25 % av göteborgarna på dåvarande skp. Sedan kom McCarthyismen även till Sverige i form av Enbomsskandalen. Numera avslöjad som en politisk högerkomplott mot "kommunisterna". Den kom att förstöra livet för ett antal inblandade i denna rättsskandal som senare användes av borgerliga media, skall vi skiva "så gott som dagligen"? för att misskreditera allt som kunnat ses som "kommunistiskt".
SvaraRadera