De mäktiga beslutar – utan protokoll

På 1970-talet fanns det en metod att anlita folk, Salén-metoden. Det var när det blev känt att den unge Carl Bildt fick tusen kronor i månaden av Salén-rederierna för att rapportera till Svenskt Näringsliv (som då hette SAF) om vad som rörde sig bland vänstervridna studenter.

Sådana beslut togs diskret och utan protokoll. Några storföretagare satt vid grogglasen och snackade om sånt som borde göras.

– Jag vet en begåvad kille som vi skulle kunna anlita, sa någon. För sådär en tusenlapp i månaden…

Pengar är inget problem i dessa kretsar. En skeppsredare sa för att få saken ur världen:

– Ja, jag kan väl ta det där då.

Studentspionen Bildt fick sina pengar och saken var snart glömd för andra problem.

Och problem fanns. Arbetarrörelsens ledare var emot Sveriges anslutning till EU. Några av dem måste köpas. Då handlade det inte om några tusenlappar, dyrare skulle det bli. Men pengar var som sagt inget problem. Någon säger:

– Ja, det där kan jag ta.

Det fanns andra problem som storföretagarna måste lösa. Ett hette Olof Palme. Det är i dag 26 år sen han mördades. Han var på 1980-talet hatad av högern och kunde ha försenat eller förhindrat förvandlingen av välfärdssamhället. Han måste bort. Skjutglada killar fanns att köpa. Några herrar sa någonstans:

– Det här fixar vi.

Salén-metoden. Som lika gärna skulle kunna kallas Guatemala-metoden. I Guatemala mördas arbetarledare av skyttar som hyrs av nordamerikanska storföretagare utan att besluten syns i några protokoll.

Är våra kapitalister snällare än de nordamerikanska? Försök då förklara vad det skulle bero på. En lång rad ouppklarade mord tyder på motsatsen.

Med Anna Lindh kunde arbetarrörelsen ha fått en god och hårdför ledare. Men hon var hederlig, henne gick det inte att köpa. Någon sa:

– Henne kan jag åta mej.

Vem som gjorde detta åtagande får vi aldrig veta. Inget protokoll fördes.

Ja, så här kan man fundera. Så länge mord blir ouppklarade måste man anta att starka krafter i samhället hindrar att de klaras upp. Starka krafter inom politiken eller ekonomin. Hänsynslösa höjdare för vilka pengar inte är något problem.

Om pengarna inte går till arbetarlöner eller välfärd, förstås…