Det finns delar av klasskampens historia som ofta förtigs eller glöms bort. Här är några tankar om det.
I länder där folkens demokratisträvanden slås ner med vapenmakt och dränks i blod är klasskampen öppen och lätt att se. När Allende dödades och USA och Pinochet tog makten i Chile 1973 kunde även ett barn se vad som hände. Demokratin avskaffades fullt öppet.
I Sverige blev det krångligare. Högerns planer var i början av 1970-talet desamma här som där. SAF skulle ta makten och demokratin avskaffas. Svenskarna var problematiska med sina starka folkrörelser, grundlagsfästa fri- och rättigheter, fredliga traditioner och tämligen hyggliga demokrati.
Hur den svenska arbetarrörelsen avväpnades och vad det kostade att oskadliggöra dess ledare efter Olof Palme är inte utrett. Man kan hoppas på en doktorsavhandling om det.
Men även Carl Bildts roll i den svenska klasskampen är förbisedd. Hans tidiga politiska historia verkar vara bortglömd. Ändå var han tidigt utvald av storkapitalet för en framtida roll i samhällsomvandlingen.
Redan i början av 1970-talet var Bildt köpt av näringslivet. Han var placerad på Salénrederiernas lönelista med 1000 kronor i månaden. Hans första uppgift var att utspionera och bekämpa studentvänstern.
I ett brev till rederiernas ekonomichef Åke Lindgren daterat 11/10 1971 talar SH Salén om att stödja en lovande studentpolitiker och skriver:
"Överenskommelse har träffats med Moderata Studentförbundets ordförande Per-Magnus Emilsson om att sålunda arvodera hans närmaste medarbetare Carl Bildt." (AB 12/5 -92)
Det ligger inget odemokratiskt i att sponsra fram en moderat studentpolitiker och förbereda honom för en framtida uppgift att bli statsminister (vilket han sedan var mellan 1991 och 1994) och skada den svenska välfärden och demokratin.
Demokratin har ju sina svagheter. Hitler kom till makten vid fullt demokratiska val. Sådan är demokratin. Om den inte försvaras av ett organiserat och medvetet folk kan den användas till att avskaffa sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar