Olof Palme avstod från livvakter, vilket
förvånat mej långt tidigare. 1971 var vi några som gick med honom mitt i natten
på Sveavägen, mitt emot den plats där han femton år senare skulle mördas. Vi
hade varit på krogen efter ett möte på ABF-huset där man diskuterat Torgny
Lindgrens bok Hur skulle det vara om man
vore Olof Palme? Palme var beläst och gillade att umgås med författare.
Redan då var jag förvånad över att en
framstående politiker kunde promenera på stan vid midnatt utan livvakt. Jag sa
att det här skulle nog inte förekomma i nåt annat land. Nä, men det här är inte
nåt annat land, sa Palme. Det här är vårt fredliga Sverige, ett land som vi kan
vara stolta över.
Femton år senare var bilden förändrad. Palme
mördades. Poliser uppträdde konstigt kring mordplatsen och gjorde ingenting av
det poliser ska göra vid ett mord.
Andra började forska i fallet. De kallades
privatspanare. En av dem, gamle DN-journalisten Sven Anér, menar sig ha listat
ut vem som höll i vapnet och pekat ut honom i böcker han skrivit. Den utpekade
har gått under jorden och försvarar sig inte. Att anklaga en namngiven person
för brott är en ärekränkning som kunde leda till åtal. Det finns en grupp som
kräver: Åtala Sven Anér! Men starka krafter i samhället fruktar att ett åtal
skulle blottlägga saker de vill hemlighålla.
Sven Anér har pekat ut den som höll i vapnet.
Intressantare är naturligtvis skyttens uppdragsgivare. Som rimligen bör vara de
ekonomiska höjdare som vill verka men inte synas. Och som har råd att gör av
med sådana som Olof Palme och Anna Lindh.
Kolla på www.svenanerpalmemordet.blogspot.se.
Sven Anér skriver där långa tirader som ingen orkar läsa. Strunta i det och sök
i stället på: Sven Anérs böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar