Härom dan skrev jag nånting om politiken. Sosseföreningar finns
kvar men mest på papperet, skrev jag. Arbetarrörelsen är död. Både SAP och
Vänsterpartiet förtvinar. Kerstin Hildebrand från vänstern i Norrköping svarade
att jag hade fel. Vänsterpartiet växer som aldrig förr. Poeten Ove Klinthäll
meddelade att han varit på ett sossemöte med 13 personer. Men hur sköter vi
samhället utan politiska föreningar? frågar han. Och bifogar en vers som vi sett
tidigare:
Så sitter vi
här nu igen, en fem-sex-sju personer,
de mest
politiskt aktiva, en vecka före valet.
De flesta av
oss lever nu rätt gott på de pensioner
vi slogs för
i vår ungdom på det glada trettitalet.
En
ålderstigen kvinna läser förra protokollet
och
skrivelser, rapporter – alla godtar innehållet.
Vi tänker
mest på kaffet och vår ungdomstids visioner,
vi mest
politiskt aktiva, vi fem-sex-sju personer.
Hur sköter vi samhället utan politiska föreningar? Ove Klinthäll
ställde den frågan i radions OBS för femton-tjugo år sedan. Redan då såg han
att våra politiska föreningar är små men ansåg att de var nödvändiga. Jag kan
bara hålla med. Och hans vers härovan är nog det vackraste som skrivits om vårt
politiska föreningsliv. Om fem-sex-sju personer håller det vid liv så är det i
alla fall inte dött. Och om Vänsterpartiet växer så har Sverige ändå något att
hoppas på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar