Vad gör man
när man har tandvärk och ligger i sängen och käkar tabletter som inte hjälper?
Jo, man lyssnar på musik som man hittar i skivlådan och nästan glömt att man
hade. Jag hittar skivan Livslust med
gruppen Folklekarne.
Det är Kurt och Brita
Ehlert, två folkmusiker från Norrköping, som samlat ett gäng spelmän och
spelkvinnor kring sig. De bjuder på en hel timme med den svenskaste musik som
finns, en folkmusik som märkligt nog aldrig hörs i radio och teve.
Några av låtarna är 150 år gamla eller mer. Den färskaste heter
Folklekarsnoa och är komponerad 2004 av dragspelaren Ove Arfwedson. Den äldste
bidragsgivaren är Pelle Fors från Rönö på Vikbolandet, egentligen skomakaren
Petter Magnus Johansson, född 1815 och död 1908.
I ett medföljande
häfte får man veta en del om de spelmän som fört melodierna vidare. Man kan
också lära sig skilja mellan hambo och polska, vals och mazurka, polka och
polkett, något de flesta av oss glömt bort i amerikaniseringens och hårdrockens
tid.
Man kan också känna vad musiken betytt. I Schottis av Pelle Fors kan
man höra kärleksparets rytmiska prassel i höet på logen och i hans Polkett kan
man (om man är karl) se kvinnors runda bröst gunga under blusen. Så måste den
här musiken ha upplevts innan teven och kommersialismen fördunklat våra sinnen.
Att producera en sån
här cd är en kulturgärning av betydande mått. Man skulle bara önska att de som
väljer musik för radio och teve också ville se att det finns inhemska låtar av
det här slaget att blanda upp det slentrianmässiga musikvalet med.
På måndag ska jag till tandläkarn. Jag googlar på tandläkrskräck och finner att den är mer utbredd än jag anat. Inte
för att jag gläder mej åt att andra lider, men… Var det inte Olle Hedberg som
skrev: Lindras livets kval av likars
jämmer? Svaret är kanske ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar