Leva normalt, nej inte med tandvärk!

I dag kan jag inte skriva nånting, för jag har legat vaken tre nätter med en jävla tandvärk. Eftersom jag ändå vill ge mina trogna vänner något, snyltar jag på någon annan, främst på vår poet Ove Klinthäll, t ex med den här versen:

Vad finns det kvar för oss i väst att värna oss emot

när Sovjet-kommunismen inte längre är nåt hot?

Nu är det inte vätbombsanfall som hotar klotet,

det är vår egen konsumtion som är det stora hotet.

Vi gör miljarder grejer och vi fraktar allting runt,

så luft förgiftas, hav dör ut, ozonskiktet blir tunt.

Nåväl, det finns i alla fall nånting att kämpa för:

att hindra primitiva folk att leva som vi gör.

Vätebomber, förgiftad luft och döda hav – man tycker kanske att det finns större problem än tandvärk. Men när man har den så är den just då det jävligaste som finns. Man käkar tabletter som inte hjälper och ännu fler tabletter som inte heller hjälper. Men som nån kapitalist blir rik på. Där kanske man borde ha hållit sej framme:

Man kunde ju, ifall man satsat mera på kemin,

levt högt på stress- och tandvärks- och magsårsmedicin,

för snart har var och en så mycket prylar här i väst

och måste hinna med så mycket grejer

så att hon tycker hela livsprojektet är en pest,

och vet knappt vad hon tänker eller säjer.

Nog kunde jag sålt preparat och tagit bra betalt

när folk måste förgiftas för att leva fullt normalt.

Nu har jag suttit vid datorn ett tag och nästan glömt bort tandvärken. Fast jag plockat in den i andra versraden i Oves text här ovan i stället för huvudvärken han skrivit om. Nu får jag återgå till att förgifta mej med tabletter som bara är till glädje för dom som äger aktier i läkemedelsindustrin. Leva fullt normalt? Nä, men förhoppningsvis sova den här fjärde natten.