Ibland bär sej Ödet konstigt åt

Härom dan var jag oförskämd. Det ringde en gubbe från Månadslotten och ville gratulera mej för att jag vunnit ett presentkort på 15.000 kronor att resa för. Plus 5000 spänn – och så ville dom ha mitt banknummer att sätta in pengarna på. Jag trodde det var nåt skoj, eftersom jag tidigare råkat ut för bedragare som vill ha mina banknummer. Så jag skällde ut gubben. Helt orättvist, eftersom jag faktiskt hade vunnit. Men till vad nytta, när jag känner mej som Ove Klinthäll när han skriver:

Jag börjar bli gammal – med ålderns rätt –

och det är det bästa som hänt mej.

Jag gör som jag vill, tar tillvaron lätt,

det är nåt som gudarna sänt mej.

Visst lunkar jag långsamt, jag glömmer en del,

jag är inte längre nåt sexobjekt,

jag ser lite illa och hör lite fel,

min mage är bullrig och ryggen är stel,

men annars är nära nog allting perfekt.

Så nu har jag femtontusen att resa för. Jag fantiserar om Mexico, Kuba, Nicaragua, Spanien, Marocko, Ibiza, Tanzania, alla platser vi uppehöll oss på när Inga målade och jag skrev och vi var friska, pigga och produktiva. Nu är Inga borta och mitt författande ett minne blott. Och min ork räcker möjligen att föra mej till biblioteket i nästa kvarter. Då vinner jag femtontusen att resa för! Ibland bär sej ödet lite konstigt åt!