Vi borde ha fruktat Carl Bildt & Co

Om man vill återuppliva stämningen för ett halvt århundrade sedan och se vad vi fruktade då, kan man gå till de dikter man skrev på den tiden. Bland mina papper hittar jag den här:

Vakna mitt barn

se katten

åt upp alla fåglar som dog i går

Träden har fällt sina blad i maj

det är tidig höst i vår

Vakna mitt barn

se vännen

som kommer i flygplan här ovanför

Den bomb han fäller är tung och dyr

det är oss han flyger för

Vakna mitt barn

se kojan

som mamma har byggt av ris och gren

Nu kan vi leka att allt är lek

på golvet av grus och sten

Vakna mitt barn

se öknen

som sträcker sej milsvitt här förbi

Den nya världen är färdig nu

Den är din att leka i

Vi fruktade atombomben, då, för ett halvt århundrade sedan. Samtidigt skrattade vi åt Demokratisk Allians som demonstrerade utanför varuhusen precis som vi, och åt Carl Bildt som skrek Bomba Hanoi! tillsammans med kända höjdare ur den svenska överklassen.

Vi skulle inte ha skrattat om vi vetat att det var DA och unghögern och inte atombomben som var det stora hotet. Att det var denna höger som skulle få råd att köpa sosseledares tystnad och ta makten och riva ner den välfärd som arbetarklassen byggt upp.

Nu är jag 88 år gammal. Jag hoppas få bli 90 – bara för att få vara med om regeringsskiftet efter nästa val och se vad ordet socialdemokrati då kommer att betyda.