Kring förra sekelskiftet levde och verkade Einar Håkansson. Han var typograf
och författare som jag men blev bara 24 år. Han dog i lungtuberkulos 1907. Den
som vill tänka sej in i vad proletär kultur skulle kunna vara bör läsa hans
novell Herrens heliga nattvard i
boken De fega förtryckta, Federativ 1979. Be ditt bibliotek gräva fram den ur
källaren! Novellen är en rasande vidräkning med religiös vidskepelse och
fördumning.
En typograf vid förra sekelskiftet levde i en miljö där arbetarna ännu
kämpade mot monarkin, religionen, militarismen och kapitalet. Det Einar
Håkansson visste vid 22 års ålder skulle jag bli dubbelt så gammal innan jag
kom underfund med. Redan när jag började skolan 1932 var kulturkampen slocknad
och den proletära kunskapen försvunnen ur arbetarrörelsen. När jag konfirmerades
1939 fanns det ingen som hade något att sätta emot.
Einar Håkanssons novell väcker äckel när snus och snor och bakterier sprids
med vinet i nattvardskalken från mun till mun. Tänk er att vi föreslog en
nutida svensklärare att läsa den novellen för eleverna i sexan eller sjuan. Då
skulle ni få se medelklassjälen råka i uppror. Nämen så kan man väl inte göra. Håkansson… vad är det för en?
Vi vet inte vad det skulle ha blivit av Einar Håkansson om han fått leva.
Men vi kan med hans hjälp tänka oss vad vi skulle ha kunnat få för
arbetarkultur. Det fick vi nu inte. Marxismen gömdes undan. De enkla
sanningarna dög inte när de borgerliga bildningsidealen tog över och arbetarrörelsen
skulle bli salongsfähig nog att göra karriär på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar