Vår
favoritpoet Ove Klinthäll svarar på min blogg från i går och skriver så här:
"Jag har också funderat över om man behöver mycket grammatik när man lär
sej svenska, men det är möjligt, som läare var man ju tvungen att hålla
på." (Se där, han har varit lärare också!) Sen rimmar han så här:
Vi svenska skolbarn lärde
oss vårt svenska alfabet
av goda pedagoger med
berömvärd noggrannhet
fast språket talas av
en marginell minoritet.
Om man är infernalisk
kan man fråga, om man vill:
Vad fasen ska vi ha
det udda svenska språket till?
Det
var en jävla dum fråga. Du Klinthäll behöver språket att skriva dina
ovärderliga verser på. Jag behöver det på min väg fram till Nobelpriset för
mina böcker. Min dotter Gittan behöver det för att sjunga sina sånger på i
Damkören. Min ovän Ingvar behöver det för sina plumpa angrepp på mej och mina
texter. Och mina små barnbarnsbarn behöver det att öva sina tungor på så att de
småningom kan upptäcka att de inte bara är små däggdjur utan faktiskt riktiga
människor med den unika förmågan att kunna forma läten till ord och begripligt
tal. Så ni ser att världen skulle vara betydligt torftigare utan det udda
svenska språket! Var glad åt att vi har det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar