I Flamman 29 augusti
läser jag att privata fängelser blir allt vanligare. I Australien, Nya Zeeland
och Storbritannien är mellan 10 och 20 procent av fångarna inlåsta på privata anstalter.
Grekland, Brasilien, Jamaica, Japan, Mexico, Sydafrika och Thailand har också
privata fängelser eller är på väg att införa sådana.
Diskussionen kring
det här rör sej om ekonomi. De som driver privata fängelser hävdar att de är
mer kostnadseffektiva. Vilket de väl bara kan vara genom att erbjuda fångarna
sämre levnadsvillkor.
Vad man i stället borde diskutera är den underförstådda tanken bakom att äga fängelser. De som äger ett fängelse i den offentligtliga sektorn, alltså staten, har intresse av så låg brottslighet om möjligt så att fångarna blir så få om möjligt och kostar så lite som möjligt. Medan den som driver ett privat fängelse måste önska en hög brottslighet så att det blir många fångar att tjäna pengar på.
Vad man i stället borde diskutera är den underförstådda tanken bakom att äga fängelser. De som äger ett fängelse i den offentligtliga sektorn, alltså staten, har intresse av så låg brottslighet om möjligt så att fångarna blir så få om möjligt och kostar så lite som möjligt. Medan den som driver ett privat fängelse måste önska en hög brottslighet så att det blir många fångar att tjäna pengar på.
Såna här
självklarheter förekommer sällan i debatten. Men vi som vill lägga oss i samhälleliga
angelägenheter måste alltid ställa den grundläggande frågan: Är motivet att
göra nytta eller att tjäna pengar? Den som vill göra nytta kan starta ett
apotek i en glesbygd. Det gör inte den som vill tjäna pengar. Den som vill göra
nytta kan ta över en butik i en glesbygd. De som vill tjäna pengar lägger ner
butiken och flyttar dit där kunderna är flera.
Den som vill göra
nytta startar inte ett privat fängelse. Det gör bara den som vill tjäna pengar
på en svag människogrupp som ingen lyssnar på om den protesterar mot usla
förhållanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar