Är det politik att sjunga Evert Taube?

Vad arbetande människor skapat är mestadels förstört. Våra kläder, bostäder och bruksföremål har förmultnat. Våra sånger och berättelser har stämplats som "vulgära" (det betyder folkliga) och trampats ner i glömskan.

Överheten har dödat vår glädje över vårt eget kulturarv. Jag undrar över hur många som – liksom jag själv – tycker att det finns stor poesi i sådana gamla rader som dessa:

I den djupaste skuggan under en lönn

har jag pissat min älskades namn i snön

Det krävdes många arbetares skicklighet för att tillverka ett piano. Men det var den parasitära klassen som kunde bli ägare till pianot och utbilda sina barn på det.

Medelklassen har tagit till sej överklasskulturen och blivit "bildad". Men redan för hundra år sedan fanns det medlemmar av de bildade klasserna som började tycka synd om proletariatet och ville dela med sej av sin kultur.

Vi fick arbetarföreningarna med bildande underhållning. Vi fick ABF som skulle föra ut borgerlig bildning (och för sossarna har kultur alltsedan dess varit en distributionsfråga). Och nu har medelklassens söner och döttrar blivit "vänster" och menar att proletär kultur egentligen är "kritiskt övertagen" borgerlig kultur.

Var kan vi då hitta en proletär kultur? Jag är medlem i Föreningen Arbetarskrivare som bildade 1990 för alla som skriver med arbetsplatsen som utgångspunkt. Föreningen har gett ut flera antologier där man kan möta både kända och okända författare med proletära ambitioner.

Sen finns det en folklig kultur som vi sällan uppfattar politiskt. Jag tänker på alla skickliga amatörmusiker man möter i föreningslivet. De spelar dragspel, fiol, trummor och piano. De spelar mestadels gratis. Vals, hambo, schottis, polka och även jazz.

Här har vi en verkligt proletär kultur. Fast man inte tänker på politik när man spelar Sjösala vals. Det gjorde inte heller Evert Taube när han skrev den. Men folket tog den till sej och förvandlade den till proletär kultur. Spelglädje räcker långt. Några uppfattar den politiskt, andra inte.

   

Ska vi skilja på kommersiell kultur och folklig kultur? Bakom den kommersiella ligger tanken: Vad kan jag tjäna på det här? Bakom den folkliga ligger tanken: Vem kan jag glädja med det här och ha roligt själv? Med dessa frågor kan man hålla ordning på sej själv och sitt eget skapande.