Man trodde väl aldrig att man
skulle genomlida en första maj utan att gå med i ett demonstrationståg. Men nu
har det gått så långt. Nu kan man inte gå femti meter utan att börja leta efter
en bänk att sätta sej på för att vila ryggen. I går satt man hemma och tittade
på demonstrationstågen i teve. I några sjöng de Internationalen, men den
klippte tevefolket bort efter två sekunder. Kanske hade den fått ljuda hel och
hållen om man sjungit Fria Proteaterns version:
Upp arbetstagare i Sverige,
upp chefer i vårt vackra land.
Med nya djärva mål i sikte
marscherar vi hand i hand.
Det som är bra för svenska direktörer
är bra för svenska folket med.
Vi kräver att få dela kakan
i bästa damförstånd och fred.
Upp till kamp för exporten,
sista striden det är.
Det fria näringslivet åt alla lycka bär.
Upp till kamp för exporten,
sista striden det är
Vårt kära privata näringsliv
åt alla lycka bääär!
Den här texten lämnar jag härmed
till mitt gamla parti Sossarna att sjunga vid passande tillställningar. Så kan
ju Vänsterpartiet behålla den gamla Internationalen som en påminnelse att inte
svika idealen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar