Bland mina papper hittar ja verser som jag skrivit i yngre dar. Den här låter vacker:
Den njuter som fått allting gratis
sitt otium cum dignitatis,
medan andra knappt har
på sin ålders dar
en tia till sill och potatis.
Otium cum dignitate betyder
"vila med värdighet" (efter ett väl genomfört livsverk t ex). Obildad
som jag är har jag använt fel form av ordet dignitate (men formen förekommer t
ex som dignitatis humanae (mänsklig
värdighet).
Skrivit har
jag gjort i 70 år. Först på en lånad skrivmaskin, sen på en som jag köpt sedan
jag sålt min Levin-de-lux-gitarr för 500 spänn (som i dag skulle ha varit värd
tjugo tusen).
Under min tid
som skriftställare har mycket hänt. Förr fick man inte skriva på nätterna för
att inte störa grannarna med skrivmaskinens slammer. Nu är datorn tyst både dag
och natt.
Förr måste
man renskriva varje manus på två papper med karbonpapper emellan. Nu kan man
göra vilka ändringar man vill i datortexten och köra ut hur många kopior som
helst. Jobbet har blivit lättare – men har de texter man skriver blivit bättre?
Sannare? Mer litterära? Det är det svårt att svara på med hedern i behåll…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar