Han är min soldat, någonstans i Sverige, sjöng Ulla
Billquist 1940 i en sång som blev årets populäraste schlager. Poeten Ove
Klinthäll tycker den texten är något föråldrad och sjunger i stället så här:
Min häst-man fick jag aldrig nån fason på, jag minns,
men håret tycktes dock behaga den tidens kvinns.
Men nu är den tiden längesen förbi,
jag ser på min anatomi:
Min panna är fårad och min kind hänger läpp,
min näsa är blåröd och ser ut som en kläpp,
men det gör detsamma, jag är ändå för knäpp
för att jaga tjejer.
Viril är jag inte såsom fordom jag var,
så min attraktivitet, den finns inte kvar,
men det gör detsamma, ty en trött farfars far
jagar inte tjejer.
Visst är det trevligt med en poet som är självkritisk, men
det är ju inte alls så där vi andra ser honom, denne trevige prick! Som gläder
oss med så många verser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar