Han tvekar inte att säga vad han tycker

Nu läser jag Jan Mårtensons senaste deckare Juvelskrinet. Den gamle diplomaten är duktig som vanligt. Det här är hans 42:a deckare om antikhandlare Homan i Gamla stan. Mitt ibland trevligheterna och spänningen hittar man begåvade resonemang om den svenska televisionen. Här är ett par citat:

"Och jag tänkte på vad som visades på tv i dag. All skrällande musik, alla schlagerfestivaler med bengaliska eldar, dansare i strass, mediokra sångare där rösten inte kunde besegra den mullrande bakgrundsmusiken. För att inte tala om alla uppkok på amerikanska och brittiska underhållningsprogram. Ett av de senaste, intelligensbefriade tillskotten var mulliga kändisar som hoppade från trampolin och plaskade ner i vattenkaskader som överviktiga sälar. Förtarvligande av svenska folket hade någon sagt och jag höll med."

"Dumburken kallades den förr. Fördumningsburken säger jag. Tv tar ner svenska folket på en lägre och lägre nivå. Pruttkuddshumorister, enfaldiga frågesporter, talanglösa talangtävlingar, tjofaderittan för hela slanten. Haussningen av alla dessa halvfigurer som verkar bo i tv-huset. Och alla eviga galor där programmakarna ger varandra kristallkulor och allt vad det heter. Uppklädda i smoking som om det var nån sorts Oscarsgala. För att inte tala om förnedringstv:n, när folk ska röstas bort och stå i skamvrån, och alla dessa kockar som snaskar sig fram genom rutan. Sen alla arga fruar som letade bönder och snickare. Bara häromdan läste jag att man måste hitta en kändis till programmen. Det spelade ingen roll vem det var, bara han eller hon var känd nog. Och det spelade ingen roll vad dom kunde. Annars trodde man inte på programidén. Skål för Hyland,"

Här har Jan Mårtenson löst ett av skönlitteraturens stående problem. Man skriver en historia för att man har något att berätta, men ofta också för att man har en åsikt att framföra. Den kan lindas in i berättelsen så att läsaren får dra den önskade slutsatsen. Men den kan också sägas rakt ut – som Jan Mårtenson gör här – det är fräckt men effektivt.