Glad för en mjuk toalettpappersrulle

För inte så länge sedan bodde jag på ett torp utan alla bekvämligheter. Poeten Ove Klinthäll tycks veta precis hur det var, och han diktar så här:

Jag, som natthalkat fram på en snöspårig stig

medan vinden for pinande vass

och lättat på haspen och trevat mej fram

till en isande fjöl på ett dass

medan magen har känts som ett filmjölkspaket

i en natt, där man ingenting såg,

och händerna trevat och rivit ett blad

ifrån Åhlén & Holms katalog –

jag vet hur förfärande livet kan va,

och jag vet att jag borde och skulle

va evinnerligt glad för en varm WC-stol

och en mjuk toalettpappersrulle.

Det var jobbigt att bo på ett torp, så med ålderns rätt har jag hamnat på ett äldreboende med alla bekvämligheter. Här är ett envåningshus med fyra lägenheter. Ett rum och kök utan all lyx. Ett slags dödens väntrum. Hit kommer hemhjälp, damer som städar, hit kommer matlådor som kommunen fixar. Gamlingar i Sverige har det bra – vem som betalar vet inte ja – men tack ska ni ha!