Om åldrandet och döden igen

Nån måste skriva om oss åldringar också. Jag kan ta på mej uppgiften, jag som snart fyller nitti.

När man blivit så gammal är döden inte avlägsen. Man lever på övertid. Vänner och bekanta dör runt omkring en. Att man själv hänger med beror kanske på ett sunt leverne. Jag dricker inte sprit. Jag har rökt men slutade redan 1980.

Skickliga läkare i Linköping fixade min hjärtinfarkt för några år sen. En tablett om dagen håller min prostatacancer i schack.

När jag sätter mej i bilen undrar jag om jag fortfarande har snabba reflexer. Och vad händer om jag får punktering? Förr kunde jag byta hjul. Nu skulle ryggen säga ifrån om jag bara försökte plocka fram fälgkorset. 

När jag borstar tänderna är jag glad att ha tänder kvar. Men bilden i spegeln gör mej förskräckt. Ett åldrat ansikte med fem dagars skäggstubb. Min mor skulle vända sej i graven om hon såg den här skäggstubben. Hon kunde ju inte veta att det ska vara så nuförtiden. Varenda manlig kändis man ser på TV har ju minst fem dagars skäggstubb.

Mina händer är skrynkliga men har kvar den förmåga som skiljer oss från djuren – att kunna sätta tummen mot pekfingertoppen, det som gör allt precisionsarbete möjligt. Det är händer som varit med om mycket. Byggt friggebod, smekt kvinnobröst, onanerat, spelat gitarr och piano, skrivit texter på sättmaskin, skrivmaskin och dator.

Jag går ut till brevlådan för att hämta posten och Folkbladet och tänker att det är den här dörren dom en dag ska bära ut mej genom.

Till min begravning. Då vill jag gå direkt till kremering utan några ceremonier. Ingen präst ska ta mej till förvändning för att sprida sin vidskepelse om himmel och återuppståndelse på den yttersta dagen.

Döden fruktar jag inte, men jag fruktar långvården. Fort ska det gå! sa min far. Han satt med kepsen på svaj och skojade med killarna som bar ut honom till ambulansen. När de kom fram till sjukhuset var han död. Min mor överlevde honom med sexton år av förtvivlad ensamhet.

Fort ska det gå. Snart fyller man nitti. Om tio år fyller man hundra. Ifall man nu gör det.