Det var inte bara jag som
lockades att sitta hemma på första maj på grund av ålder och sviktande hälsa.
Poeten Ove Klinthäll redovisar en liknande erfarenhet i dagens dikt:
1:a maj har jag svårt för att smälta
när jag nu blivit gammal och grå.
Jag har en besvärande hälta,
och då är det jobbigt att gå.
Jag minns… det var skönt att förföras
i marschen med slagord och löften,
nu låter det sej inte göras
med den satans värken i höften.
Dock tycks han ha gått en bit i
något demonstrationståg. Han skriver att det var jobbigt och att han nog inte
klarar det nästa år. Och hans fru Ingegerd som tydligen gick med fick ont i
ryggen. Vi bör nog acceptera att vi blivit gamla.
Själv satt jag
i går kväll och lyssnade på politikernas tal i teve. 40 minuters struntprat av
Stefan Löfven. Han ville råda bot på arbetslösheten. Inte genom att socialisera
det privata näringslivet får man anta. Kanske genom att starta statliga företag
eller ge folk jobb i den offentliga sektorn? Vi får väl se.
Vänsterpartiets
Jonas Sjöstedt talade lika länge och helt utan manuskript. Det var imponerande.
Hoppas folk lyssnade och tog till sej allt det fina som vänstern vill. Valet i
höst kanske blir överraskande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar