Limerick tycks inte vara lyrik

I går påstod jag att limerick är den enda form av lyrik som jag behärskar. Och så inbjöd jag våra skrivande vänner att bidra med några limerickar. Inte en enda har skickat mej någon. Så nu kan vi dra slutsatsen att limerick inte har något med lyrik att göra.

Om man slår upp limerick i Nationalencyklopedin hamnar man hos Hasse Alfredsson, som anses vara den mest kände limerickskrivaren, och får som exempel en ganska dålig limerick av honom. En av hans bättre är den här:

En kysskonstens kung var Sven Miller.

Hans kyssar dom var som en thriller.

När hans dam gav sej hän

slog hon hop sina knän

och då krossa hon jämt Millers briller.

Jag lovade också i går att bidra med några egna limerickar, och då är det väl bäst att jag gör det:

En skidåkare ifrån Dalom

kunde ingenting utom slalom.

På sin hemkörda sprit

slank han hit, slank han dit,

så nåt Vasalopp blev aldrig tal om.

En pastor från Jönköpings stad

var alltid så munter och glad.

och drog helfräcka skämt.

Men det var inte jämt.

Han såg anständig ut när han bad.

En snygg feminist ifrån Nissa

vill va jämlik men får ändå vissa

problem varje gång

hon drar ner sin kalsong

och försöker att stå upp och kissa.

En julrimmare i Julitta

satt och sökte ett rimord på Britta.

Men det ville ej gå

för det NI tänker på

var det endaste rimord han hitta.

Så var det med det. Nu slutar vi med limerickar, eftersom våra vänner tycks ha större krav på lyrik. Vi hörs i morgon med något helt annat, om Gud vill.