Finns dödskallemärkningen kvar?

Här vill jag rekommendera en skiva som ni antagligen inte kommer att få höra i radio. Jag vet inte om den såkallade dödskallemärkningen finns kvar. Ni minns väl den? Förr var det mest sexmoral som var känsligt.

Cornelis hörde till de censurerade. Hans Sportiga Marie handlade om prostitution, och Ann-Katrin var oanständig om jag minns rätt för att: Hon gav mig skavsår på knäna. Cornelis fick inte sjunga om kyrkan heller: Jag trodde det var cirkus, men det var Herrens hus.

1948 förbjöds Lennart Hagvall och Einar Groth: Vi bytte fruar med varandra fram på kvällen / ty det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.

Martin Nilssons Luffarvisa förbjöds på 1930-talet: Och möter jag en flicka / som vet att väl sig skicka / så stannar jag en vicka.

Anta Lindblom fick inte 1957 säga att svenska flickor kysser med öppen mun.

Andra som drabbats av Sveriges Radios censur är Lars Ekborg, Karl Gerhard, och Povel Ramel.

Den jag nu vill rekommendera heter Pentti Salmenranta, välkänd låtskrivare i Norrköpingsbandet Blå Häst. Hans nyutgivna soloskiva heter Nylonpunk. Den kommer att censureras av politiska skäl. Han angriper försäkringskassan, arbetsförmedlingen och regeringen och sjunger om gatuvåld, yttrandefrihet och demokrati.

Det finns nog i dessa dagar många som önskar att man kunde gå till försäkringskassan med ett par dunkar bensin, yxa och sten, knogjärn och granater. Men det finns också något man verkligen kan göra. Om man är sjuk och ens sjuktid är slut och man blir friskförklarad av en läkare man aldrig träffat kan man göra något radikalt – man kan skriva en insändare! Ty vi har

Demokrati,

yttrandefrihet och lite till.

Det är vår stora lycka

att vi alla här får tycka

vad vi vill.

Nu är det inte längre sex som är anstötligt. Det är politik. Pentti Salmenranta framträdde för ett tag sedan i Linköping på en tillställning ordnad av den gamla fina organisationen Verdandi. Han hann med sex visor innan en vaktmästare avbröt honom för "olämpligt textinnehåll".

Dödskallemärkningen finns troligen inte kvar på Sveriges Radio. Men jag ger mej ändå fan på att ingen programmakare kommer att spela Pentti Salmenranta. Vill du veta mer om hans skiva så kolla på info@eggtapes.se.

Politiska visor på grammofon har det varit ont om sen Karl Gerhards och Fria Pros tid. Skönt att genren inte är alldeles död.