Leve skillnaden! Vive la différence!

En sak som jag inte begriper är tendensen i vår tid att försöka sudda ut könsgränserna. Fickor ska leka med verktyg och pojkar ska leka med dockor. Han och hon ska heta hen. Vad ska det vara bra för? Jag tycker tvärtom att man bör renodla det manliga och det kvinnliga. Vi är ju olika. Den olikheten hör till det som gör livet värt att leva.

Jag fick bra respons på min blogg om pannkakorna häromsistens. Flickor får massor av kunskaper redan som barn, bland annat i matlagning men också i andra färdigheter. Sånt som vi grabbar, i varje fall i min generation, fått klara oss utan. Som poeten Ove Klinthäll skriver:

Att sköta en dator, ha, det går väl an

med bilmotorfel kan jag lirka,

för jag är en händig och mångsidig man

och kan allt jag vill – nåja, cirka

ty aldrig i livet jag tror att jag kan

lära mej sticka och virka.

Det här har nu ingenting med feminism att göra. En feminism som menar att kvinnor och män ska ha lika betalt för lika arbete och att kvinnor ska ha halva makten, det ställer jag helhjärtat upp på. Men det kan ju inte betyda att kvinnor ska upphöra att vara kvinnor.

När kvinnor får hela makten, då upphör de att vara kvinnor och förvandlas till könlösa maktmänniskor som likaväl kunde vara män. Som Margaret Thatcher, nyss avliden och hyllad av borgare och medier från vänster till höger.

Som barn hade jag en gång en docka. Den tog min far ifrån mej. Jag skulle uppfostras till man. Det lyckades tydligen alltför väl – jag kan inte sticka och virka, är usel på matlagning och känner närmast skräck inför att handskas med bebisar.

Feminist är jag. Kvinnor ska vara jämlika. Hela lönen halva makten! Men de ska inte upphöra att vara kvinnor. Skillnaden mellan dem och oss bör bevaras och betonas. Det är den som gör livet värt att leva. Leve skillnaden! Frasmännen vet det. Vive la différence!