Thatcher hade mer rätt än fel. Så stod det på
Svenska Dagbladets första sidan 9 april med hänvisning till ledarsidan, där
chefredaktören PJ Anders Linder skrev: "Hon knäckte inflationen. Hon
sänkte de skyhöga marginalskatterna. Hon såg till att utmattade statsföretag
fick nya ägare och ambitiösa ledningar i den privata sektorn. Hon genomförde en
omfattande omreglering av arbetsmarknaden, som bröt fackens orimliga
makt."
Att privatisera den offentliga sektorn, att
knäcka arbetarnas fackföreningar och sänka skatter, det är numera
"självklarheter i stora delar av världen". Svenska Dagbladets
politiska chefredaktör berömmer Margret Thatcher för "framsynt beslutsamhet".
Det är första gången jag ser någon vara så
förtjust i järnladyn Thatcher, som annars verkar vara avskydd i vida kretsar. Inte
bara för sin politik utan också för sitt leverne, om man ska tro poeten Ove
Klinthäll, som för ett tag sen ägnade henne följande rimmade rader:
Margret Thatcher hon var vänlig men bestämd,
när jag hörde hennes tal blev jag beklämd,
var hon inte elak var hon oförskämd.
Varför var hon sådan, måntro. Well!
Hon var nykter hela livet!
Lever man så överdrivet
blir man jävlig, det är givet.
Skål då, Maggie, go to hell så är du snäll!
Margaret Thatcher var alltså inte bara en
folkfientlig politiker utan också en principfast nykterist. Det senare tycks
mej vara en god egenskap, därför bör vi glömma bort den. Till minnet av politiska
skadegörare bör bara knytas deras sämsta egenskaper.
Men det som ser
dåligt ut från vänster ser bra ut från höger. SvD tycker det var bra att det
blev lönsamt att driva företag och investera, att statsägda industrier såldes,
att det blev låg inflation, balanserad budget och bra företagsklimat, även om
arbetslösheten ökade. SvD ser Margaret Thatcher som en berömvärd politiker. En
vänsterpress skulle ge en helt annan bild. Om vi hade någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar