Andra har också usla skolor

En lärare i historia möter sina fjortonåriga elever för första gången. Han visar en film om dagen D, alltså om de allierades landstigning i Normandie den 6 juni 1944. Action, handling och spänning, tror han. Tråkigt, tycker eleverna. De vet inte var Tyskland ligger. Ingen koll på England. De känner inte till andra världskriget.

Så hur upplevde de filmen? Jo, en massa män rörde sig åt olika håll och sköt på varandra. Ungdomarna är kvar i sexåringens här-och-nu-upplevelse av sin omvärld och har ingen relation till sin historia eller till andra människor bortom dem själva. De saknar förkunskaper och kan inte inhämta ny kunskap.

Den här historien berättades av författaren Inger Enkvist på Norrköpings stadsbibliotek för att tag sen. Den var hämtad från en skola i en förort till Paris men kunde lika väl ha gällt en svensk skola. Vi har i Sverige ett eländigt skolsystem med samma ytliga flumpedagogik. Vår skola skapar ett livslångt handikapp i flera generationer, menade föreläsaren.

Innan barnen börjar skolan gör de märkliga bedrifter. Förskolebarnen lär sig tio nya ord per dag. Lågstadiebarnet som knäcker läskoden genomgår den största bedriften någonsin under sitt liv. Sen börjar de skolan och där avgörs deras framtid. Språket är nyckeln till allt lärande. Kan man inte läsa i mellan- och högstadiet är det för sent.

Allt för många ungar lämnar högstadiet utan grundkunskaper, utan godkända betyg. Skolan har svikit dem. Nu vet vi att vi inte är ensamma om att ha en usel skola. Det har de i Frankrike också. Ska det kännas som en tröst – eller vad?