Låt mej berätta en
otäck historia.
När Johannisborgs slott byggdes utanför Norrköping år 1613 murades ett barn
in där levande. En mor sålde sitt barn för en stor summa pengar till att
inmuras och förde själv sin dotter till murarna, gav henne godsaker, medan de
murade kring henne. Flickan förstod inte sitt öde. När endast hålet återstod
för den sista tegelstenen sa flickan: Jag kan se mamma än. Så tilltäpptes även
detta hål.
Den hjärtlösa modern utvandrade till Amerika. Under resan uppstod en
förskräcklig storm. Besättningen och passagerarna måste bikta sina synder, då
stormen troddes vara att straff. Den hjärtlösa modern bekände då sitt brott och
kastades i havet. Strax blev det lugnt och de kom lyckligt fram
Den här historien finns
återgiven i Norrköpings historia, del 1–3, sid 76, så den är förmodligen sann.
Och varför vill jag då återberätta den? Jo, för att visa att vi här i Norden
varit vidskepliga och underutvecklade för inte alltför länge sedan. Fyrahundra
år – på den tiden har det hänt något med oss. Numera skulle vi inte komma på
tanken att visa en sådan grymhet.
Men den förekommer på
andra håll. Än i dag. Kvinnor stenas. Barn beväpnas till soldater, får leta trampminor
eller hålls som sköldar med risk att bli skjutna. I andra kulturer.
Vi ska ha respekt för
andra kulturer. Jovisst. Men det kommer att gå lättare när de hinner ifatt oss.
Jag hörde en summa om att runt 5000 offer har skördats bara av det senaste i drönarkungens moderiktiga krigsspel. SAAB tvekar tydligen om de skall vara med på banan. Enligt nyhetsinslag ikväll. Men pengar lär styra...
SvaraRadera