Som författare vill man vara en viktig och
betydelsefull person i samhället. Jag har hittills inte kommit därhän. Fast jag
skrivit många böcker har jag inte blivit någon Vilhelm Moberg. Honom hittar jag
i en bok som heter Historiens 100
viktigaste svenskar (Forum 2009). Det står ingenting om hur han
skriver. Han presenteras som den svenska litteraturens folkkäraste bråkmakare.
Han försökte sig på släktforskning en gång. Efter tre led hittade han en präst,
då slutade han.
Jag letar efter författare som
jag skulle kunna lära något av. Jag hittar Erik Johan Stagnelius, en ful
fylltratt, narkoman och horbock som skrev vår vackraste och mest ömsinta lyrik.
Men framgång är visst inte alltid
till glädje. Stikkan Andersson skrev sin första låt, Tivedshambo, som sextonåring. Skrev 3000 låtar till. Skapade ABBA.
Blev mångmiljonär. Dog nersupen och bitter.
Supandet tycks inte vara något
hinder för skapandet. När jag satt i Författarförbundets styrelse träffade jag
många kolleger. Inte de stora, inte Moberg eller Astrid Lindgren. Sådana gick
aldrig på fackmöten. Bara vanliga skrivare.
Efter varje sammanträde skulle samvaron fortsätta med
drickande på Den Gyldene Freden. Jag som var helnykterist lämnade gänget och
gick hem.
Här har vi kanske anledningen
till min litterära begränsning. Jag är helnykterist. Nykter och skötsam. Som
Vilhelm Moberg.
Jag är en nykter tråkmåns. Som sådan har man inte många
vänner bland kollegerna. Och ingen större framgång i jobbet heller.
Ska jag ta mej ett järn? Två,
tre… börja kröka? Bli alkoholist och få fart på skaparkraften? Råd mej, den som
vill och kan!
NEJ! Sven: Du är fenomenal!!!! Framgångar har inte med alkoholförtäring att göra, precis som du skriver - Dina tankar är mina förebilder och fler borde känna till dom.
SvaraRaderaEtt litet glas rödvin till kvällen, när man börjar bli gammal o stel, är mer att betrakta som medicin. Bra för hjärtat o cirkulationen. Skrivandet är dock ett arbete där man nog ska hålla sig någorlunda nykter!
SvaraRaderaTomas
Nej, förbli 'lite tråkig' du. Jag har många författarvänner på facebook och ofta nämner de vad de dricker. Det blir för mycket, och man kan se hur argumentativa de blir fram på lördagskvällarna.
SvaraRadera