Jag är en nykter tråkmåns

Som författare vill man vara en viktig och betydelsefull person i samhället. Jag har hittills inte kommit därhän. Fast jag skrivit många böcker har jag inte blivit någon Vilhelm Moberg. Honom hittar jag i en bok som heter Historiens 100 viktigaste svenskar (Forum 2009). Det står ingenting om hur han skriver. Han presenteras som den svenska litteraturens folkkäraste bråkmakare. Han försökte sig på släktforskning en gång. Efter tre led hittade han en präst, då slutade han.

Jag letar efter författare som jag skulle kunna lära något av. Jag hittar Erik Johan Stagnelius, en ful fylltratt, narkoman och horbock som skrev vår vackraste och mest ömsinta lyrik.

Men framgång är visst inte alltid till glädje. Stikkan Andersson skrev sin första låt, Tivedshambo, som sextonåring. Skrev 3000 låtar till. Skapade ABBA. Blev mångmiljonär. Dog nersupen och bitter.

Supandet tycks inte vara något hinder för skapandet. När jag satt i Författarförbundets styrelse träffade jag många kolleger. Inte de stora, inte Moberg eller Astrid Lindgren. Sådana gick aldrig på fackmöten. Bara vanliga skrivare.

 Efter varje sammanträde skulle samvaron fortsätta med drickande på Den Gyldene Freden. Jag som var helnykterist lämnade gänget och gick hem.

Här har vi kanske anledningen till min litterära begränsning. Jag är helnykterist. Nykter och skötsam. Som Vilhelm Moberg.

 Jag är en nykter tråkmåns. Som sådan har man inte många vänner bland kollegerna. Och ingen större framgång i jobbet heller.

Ska jag ta mej ett järn? Två, tre… börja kröka? Bli alkoholist och få fart på skaparkraften? Råd mej, den som vill och kan!