Fiendens vapen heter pengar!

Mellan åren 1905 och 1908 fanns det en tidning som hette Tjänarinnebladet. Den gavs ut av Stockholms tjänarinneförening som organiserade hembiträden. Den skrev om medlemsvärvning men också om kultur och uppmanade hembiträdena att läsa böcker.

I början av 1900-talet fanns arbetartidningar över hela landet, både fackförbundsorgan och socialdemokratisk dagspress. Om detta skriver Kalle Holmqvist i Flamman 6 mars. Det är nåt skumt med våra medier, skriver han. Kulturtidskrifterna blir färre och det finns bara några få alternativa nyhetstidningar (till exempel Fria tidningen och nystartade Dagens ETC).

Det har blivit något slags sanning i arbetarrörelsen (och vänstern) att det inte går att driva och äga tidningar längre.

I själva verket är det både billigare och enklare att producera tidningar och böcker nu än det någonsin varit. Är det bara viljan som saknas?

Frågar Kalle Holmqvist i Flamman. Vad ska vi svara? Själv saknar jag ledare och sammanhållning i arbetarleden. Våra motståndare har använt sitt starkaste vapen – pengar! De har köpt upp arbetarrörelsens ledare. Vad kostade Ingvar Carlsson? Vad tjänar Göran Persson på de uppdrag åt näringslivet som han sålt sej till? Hur länge ska Stefan Löfven kunna stå emot när fienden kommer med sitt pengavapen?

Ni som lever får se.