Jag upprepar: Krossa kapitalismen!

Den politiska diskussionen för vi ständigt, på olika plan och på olika sätt. Ett par kamrater för den på vers. Mest konsekvent är poeten Ove Klinthäll som här tänker sig att två moderater och näringslivstoppar diskuterar:

Visst, skatt ska vi ha, men OBS den ska va

så liten som möjligt, först då blir det bra.

Och vad tycker ni är en lagom procent?

Förti? Tretti då? Det må va hänt!

Det blir alla bäst ifall skatten är platt,

så alla får samma procentsats i skatt,

en frisk miljonär som en sjuk pensionär.

Ja, nog blir det rättvisa då, ungefär.

Kring sjuhundratusen får en miljonär

att klara sej på, och sjuk pensionär

får, säj, hundratusen – men lyssna ett slag!

Hon får säkert också ett bostadsbidrag!

Det får aldrig nånsin en frisk miljonär

fast, säkert, det är mycket dyrare där

han bor på sitt slott! Har vi rättvisa då?

Nä rättvisa, fan, lär vi nog aldrig få!

Den här versdialogen sände han mej, men utan sista raden. Den skulle jag själv få hitta på och skriva dit. Jag behövde inte fundera länge. Här fanns det tillfälle att enkelt och klart uttrycka en åsikt jag verklige kan stå för: Rättvisa är nåt vi aldrig kan få! I det kapitalistiska samhället. Så nu frestas jag bli lika naiv som vi var på 1970-talet och utropa: Krossa kapitalismen!

Det ledde inte till någonting då, och det gör det inte nu heller. Men det känns skönt att upprepa det: Krossa kapitalismen! Och om vi är många som upprepar det många gånger så var det väl fan om det inte skulle ta skruv – nån gång!