Från poeten
Ove Klinthäll kom en liten vers som väckte tankar i mitt gamla huvud:
Ingen kan glänta på framtidens
dörr
för att se vad som bakom kan
finnas.
Vi vet dock att allting var långt
bättre förr
såvida såvitt vi kan minnas.
Ja, hur var
det nu med det? Om man googlar frågan möter man Sokrates som sa: "Våra
dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har igen
respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta".
Sen får man
veta att man på 1930-talet levde utan en av världshistoriens viktigaste
uppfinningar, nämligen kylskåpet.
Och så möter
man Lena Marions som skriver i Läkartidningen om hur det var när hon arbetade
på röntgen:
"En röntgenläkare härsknade till på rökande ortopeder som under
ronderna askade och fimpade på synnerligen olämpliga ställen, så till slut
skrev han en liten lapp som han placerade på den kraniumhalva som stod närmast
rökarna: »Detta är ingen askkopp!« Efter ronden fanns ytterligare tre ord på
lappen: »Men den duger!«
Sånt där hittar
man när man googlar på frågan om det var bättre förr. I min lilla roman Tusen år efteråt låter jag framtidens
folk se tillbaka på oss som då blivit "förr". De tycker inte om det
de ser.
Det finns väl inte
något objektivt svar på frågan om det var bättre förr. Om jag blev tillfrågad
skulle jag svara att läkarvetenskapen var sämre (Jag har i nästan hela mitt liv
haft en varbildning i ett öra som först nyligen kunnat botas.) Jag skulle också
svara att socialdemokratin var ett bättre parti på Per Albin Hanssons tid,
innan sosseledarna blev svikare och lät sej köpas.
Det var bättre förr – och sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar