Tekniken går framåt, politiken bakåt!

 Evert Nyström talade och sade:

– I en av Göran Sonnevis dikter står den vackra raden: Vi har varandras liv i våra händer. Så är det. Alla människor har ansvar för varandra. En del människor säger att man måste förändra människan innan man kan förändra samhället. Det är ovetenskapligt. Man kan inte tala om samarbete och människokärlek, innan man har skapat ett samhälle där människokärlek och samarbete har chans att överleva.

Ett kapitalistiskt samhälle är uppbyggt på konkurrens. Alla trappsteg är gjorda av människor som man måste trampa på för att komma sej upp. Och våra motståndare, företagen, konkurrerar också, slår ut varandra, äter upp varandra!

Vårt mål är jämlikhet. Vårt mål är socialism. Många misstror det ordet. Medmänsklighet går alla med på. Men medmänsklighet måste ha ett politiskt uttryck. Och socialism är ingenting annat än det politiska uttrycket för vanlig enkel medmänsklighet.

Evert Nyström fortsatte:

Striden står mellan kapitalister och arbetare. Här gäller det att undvika missförstånd. Det är självklart att alla fattiga människor är arbetare, även om dom är arbetslösa eller sjuka eller pensionerade. Det finns också ägare som arbetar. En bonde äger sin gård men arbetar. En småföretagare äger sitt företag men deltar i arbetet. En civilingenjör, en arkitekt, en läkare, de är högavlönade och räknas ibland till överklasen, men de arbetar, och landet kommer alltid att behöva dem.

Detta sade Evert Nyström. Och han slutade:

Alltså – alla som arbetar hör hemma på arbetarnas sida. På den motsatta sidan står egentligen bara några tiotal mycket rika familjer och några utländska bolag som tillåtits utnyttja vårt land för sina vinstintressen.

Och vem är då Evert Nyström? Jo, han är en norrländsk gruvarbetare som jag uppfann under gruvstrejken 1969 och placerade i min bok Mannen på tåget för att sätta i teveprogrammet Hylands Hörna.

Evert Nyström finns alltså inte. Ändå sitter han här och säger saker som jag tycker är vettiga – och som jag hoppas du också tycker är vettiga. Så kan det vara i litteraturen.

Mannen på tåget kom ut 1971. Nu finns den i nyutgåva på Murbruk förlag. När jag nu läser om den ser jag att mycket förändrats sen dess. Tidningarna som nu görs på dator trycktes då på blyrader. Tekniken har gått framåt. Men inte politiken! Socialismen återstår ännu att förverkliga!