En rolig professor att läsa

Ibland känner jag mej gammal. Jag deppar, klagar på min onda rygg och känner att slutet närmar sej. Åttiåtta år ha man blivit. Man läser poeten Ove Klinthäll och tycker att så här är det:

När man gått några år på vår jord som jag gjort

då börjar man tycka att tiden går fort,

Man undrar om tiden man fått räcker till

att göra allt det som man möjligen vill.

Ja, allt tar sin tid och vårt liv är ett lån.

Man går inte levande ut härifrån.

Då är det dags att läsa något roligt, nånting om en arbetargrabb man kan identifiera sej med, en som kommer ur fattiga förhållanden men kravlar sej upp och behållit sitt goda humör. Jag har tur och hittar Ronny Ambjörnsson. En lättläst och lagom kort självbiografi. Om arbetargrabben från Göteborg som gör en klassresa och blir professor i Umeå.

Pappan, som var svarvare, hade fått första delen av Nordisk familjebok i något reklamerbjudande och kunde med högtidlig min förklara vad alla ord som började på A betydde. Apor, apacher, alsikeklöver… Mamman, som ägnade sig åt ett frenetiskt städande, hade stora ambitioner och drev på sonen att studera för att bli något.

Socialdemokratin var det normala i tillvaron. Man skulle vara duktig i skolan, ödmjuk och ändå ambitiös. Tro inte att du är någon. Men visa dem att du kan!

Ronny kunde. – han blir professor. När han ska installeras händer det saker. Han har ingen doktorshatt men får låna en som är flera nummer för stor. Innanför svettremmen virar han hushållspapper som släpper och sitter kvar på huvudet när han bugar för kungen och drottningen.

Sen blir det kungamiddag. Familjen får en hedersam placering alldeles bakom drottningen. Det här är mammas dag, hon som stakat ut Ronnys framtid. Rektorn håller tal och prisar de nyutnämnda professorerna. Då svimmar mamma. Hon ramlar av stolen och hamnar på drottningens klänningsfåll.

Ronny räddar henne från framrusande frackklädda läkare och präster och får henne med ambulans till akuten. Där sitter han utanför undersökningsrummet utom sig av oro för mamma. Till slut vågar han glänta på dörren. Han har oroat sig i onödan. Där ligger mamma och underhåller ett hov av biträden och sköterskor med interiörer från kungabalen. Ronny stänger varsamt dörren…

Som professor fann sig Ronny Ambjörnsson plötsligt vara chef, vilket han fann olidligt. Han stod ut i tolv år, sen tog han avsked för att ägna sig åt att skriva. Nu kan han skratta åt sig själv: Här sitter du och gör dig märkvärdig när du borde ha stått vid svarven på SKF och tillverkat kullager. Vad är det du tillverkar? Ord. Fraser.

Det kan man som läsare vara tacksamma för. Om du behöver nåt som skingrar ditt missmod och gör dej på gott humör så läs Ronny Ambjörnsson. Hans bok heter Mitt förnamn är Ronny och förlaget är Atlas.