Sagor kan jag inte längre skriva

Det var en gång… så brukar sagor börja. Jag skrev såna förr. Det var ett sätt att vrida upp verkligheten i fiktion för att samtidigt roa och undervisa. Det går inte längre. Verkligheten har blivit så absurd att den inte kan skildras i litteratur som förr.

Det var en gång ett sagoland där alla levde gott och var lyckliga. Där fanns visserligen glupska drakar, men de hölls fängslade för att inte göra skada. Men så kom kung Carlsson till makten och släppte drakarna lösa så att de började äta människorna. Och inte nog med det. Den förrädiske kungen började skänka bort landet till ännu större främmande drakar…

Den sagan skulle inte roa barnen. Och skulle jag sedan försöka skriva om troll blev det inte så värst mycket roligare.

Varför skulle Fredrik-trollet ta från de fattiga och ge till de rika? Och samtidigt ge sej själv tiotusen guldpengar mer i månaden när han redan hade hundratusen guldpengar per månad?

Barnen skulle inte bli roade. Tvärtom skulle de bli förbannade och riva boken i bitar. Barn har nämligen sinne för rättvisa.

Verkligheten har gjort mitt jobb svårare. För några årtionden sedan skrev jag historiska berättelser. En som plundrade de fattiga för överhetens räkning och samtidigt berikade sej själv kallades fogde, skrev jag då.  I dag kan jag inte skriva så. En som plundrar de fattiga och själv lever gott på det ger i dag helt andra bilder i läsarens huvud.

Nu kräver kanske en ny tid nya sätt att skriva sagor. Men vad ska de handla om och hur ska de se ut?

Några har försökt. Till exempel Fria teatern i Högdalen. I deras senaste sagopjäs finns en mystisk hund och en konstifik vaktmästare med hemligheter i pannrummet och tant Inge som är häxlik. Hunden är kanske en förvandlad pojke och …

Nej, det blir inga figurer som man kan använda i nya sagor. Och de gamla funkar visst inte heller. Jag diskuterar det med kolleger och ber poeten Ove Klinthäll tänka på saken. Han har visst inga illusioner han heller och svarar i DAGENS DIKT;

Röd lyser luvan bak hängbjörkens slöja.

Rödluvan sitter och plockar blå bär.

Märkesjeans har hon och kortärmad tröja,

avstressad går hon och strosar så här.

Inget finns längre som stör och förargar,

mormor har dator och gör som hon vill.

Jägare finns inga här eller vargar,

inte ens mors lilla Olle syns till.

Troll och häxor kunde man skriva sagor om. Och gossar och flickor och prinsessor som gick bort sej i skogen och råkade ut för dom. I dag har de flesta ungar aldrig gått i en skog. Ondskefulla väsen hör de föräldrarna prata om när de diskuterar ekonomi och politik.

Medeltidens sagofigurer funkar inte längre. Själv har jag slutet skriva för barn. Hur deras fantasivärld ser ut har jag inte längre någon aning om.