– Hallå. Ja, det är jag. Va?
– Jo, du har ju sagt upp din prenumeration. Jag undrar…
– Men det har jag ju redan förklarat.
– Inte för mej. Då har du nog talat med nån annan.
– Jaså, jaha, ni låter så lika allihop. Jo, det är såhär va. Jag börjar bli gammal och har ont i ryggen. Jag är trött på att bunta ihop fyra sektioner meningslösa annonser och släpa iväg dom hundrakilovis till papparsinsamlingen.
– Hundrakilovis? Så mycket är det väl inte?
– Förra året var det etthundrafyrtiofyra kilo om jag räknat rätt.
– Det var som sjutton.
– Och nu är det ju så att skog och vatten är bristvaror i världen. Jag tror det var Georg Borgström som på sin tid räknade ut att det går åt en mindre tall och tvåhundra liter vatten för ett enda exemplar av eran blaska.
– Det var som…
– Så jag räddar en hel liten skog på det här viset. Och så slipper jag reta mej på sidor späckade med annonser och med bara en liten nyhetsartikel uppe i ena hörnet.
– Men det är ju debatt och kultur också va?
– Nä. Dagens Nyheter hade en gång landets mest prestigefyllda debattsida, men numera ser den mest ut som en betald annonsplats för näringslivsfolk och toppolitiker.
– Säger du det… men du begriper väl att en tidning måste ha annonser för att överleva?
– Jo, men som socialist har jag nog inget intresse av att landets största borgarblaska överlever.
– Jaså, du är socialist. Ja, det är väl jag också, men…
– Jag förstår. Ett jobb måste man ju ha. Du har väl flera att ringa till. Så låt mej inte slösa bort din tid. Hej då.
– Hej då. Förlåt att jag störde.
– Det gjorde inget. Snart ringer väl nästa trevliga prick. Vi pensionärer är så glada när nån tar sej tid att prata bort en stund med oss…
Ja visst har du rätt! Men mitt beroende av GP (Göteborgs-Posten) är så starkt att jag inte kan säga upp den... Det riktigt tråkiga är att det inte längre finns något dagligt alternativ till reklambladet GP.
SvaraRadera