Som recensent kan man ha det lite knepigt ibland. Man får en bok med vackert omslag och lockande titel – men som visar sig vara en doktorsavhandling. Och ni vet hur det ska låta i den akademiska världen. Vardagliga ord måste ersättas av lärda uttryck. Sammanhang ska heta kontext. Begriplighet får heta kognitiv struktur. Osv.
Ta till exempel en mycket intressant bok som heter Näcken. Författare är Jochum Stattin och förlaget Carlssons. Omslaget visar Ernst Josephsons välkända målning av den nakna fiolspelande mansfiguren i strömmande vatten.
I sitt förord skriver Stattin att hans bok redan flitigt använts på olika läroanstalter i Norden och att han nu vill att den ska koma fler till nytta. Fler studenter i folklivsforskning då, eller? Han skulle kunna nå en mycket större publik om han använde ett vardagligt språk. För det här är en intressant och även överraskande läsning för den som orkar ta sig igenom boken.
Författaren har läst några tusen berättelser (”excerpter” gubevars) om övernaturligheter från 1800-talets bondesverige. Han vill nu se dem ur socialt perspektiv. Människorna rörde sig där de hade något att uträtta och världen där utanför kunde kännas farlig. Farorna fick gestalt som troll i berget, vättar under jorden, strömkarlar och bäckahästar vid vattnen.
Barn kunde hållas borta från farligt vatten genom att varnas för näcken. Ogifta kvinnor rörde sig ofta långt från hemmen när de vallade boskap eller bykade vid vattendrag. För dem innebar näckens erotiska framtoning en speciell fara. Männen fick se upp för näcken men kunde ibland ta hjälp av honom. Några kunde lära sig spela den vemodiga polska som näcken var mästare på.
Näcken var i regel naken. I Skåne kunde han förekomma iklädd träskor och röd mössa. I Norrköping var han flintis och bar blåblus såvitt man kan läsa i stadens historia, något som Stattin missat.
Men nu till mitt ärende: Jag vill på fullt allvar föreslå att varje intressant doktorsavhandling (sedan den behandlats i sin akademiska ”kontext” förstås) överlämnas till någon skrivkunnig person för att överföras till vardagssvenska och kunna läsas av den allmänhet som ju faktiskt har bekostat forskningen.
Det skulle väl kosta lite, men pengar finns det ju gott om i landet fast de är ojämnt fördelade. Nu skulle lite stålar kunna hamna hos åtminstone några av de författare som i dag inte passar in i förlagens allt snävare deckarpolicy.
Men åter till boken om Näcken. Det smärtar mig verkligen att den inte lagts tillrätta för vanligt folk. Stattin skriver att näcken är ”en idemässig konstruktion som objektivt sett inte existerade i verkligheten”. Precis som Gud då! tänker den vakne läsaren. Eller olika former av demokrati, fred, rättvisa, välfärdsbygge, jämlikhet och annat vackert man vill få världens folk att tro på men i övrigt inte lägga sig i. Gårdagens vidskepelser kan hjälpa oss att se dagens.
Med detta vill jag propagera för doktorsavhandlingars läsbarhet. Ut med forskningen till oss som bekostar den och ska använda den!
Fast man kan förstås också säga som poeten Ove Klinthäll i denna lilla DAGENS DIKT:
Det är för mycket ord i svang!
Det babblas så man kan få spader!
Tryck ut dej kort och kärnfullt, pang!
Det bör få rum på fyra rader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar